Ulla Skoog, 75, har under flera decennier varit en av Sveriges mest uppskattade skådespelare och komiker. Hon slog igenom brett med klassiska humorproduktioner som Lorry och Yrrol och blev dessutom ena halvan av den populära humorduon Reuter och Skoog tillsammans med Susanne Reuter, 74.

Genom åren har hon prisats för sina insatser som skådespelare. År 2013 belönades hon med priset för bästa kvinnliga skådespelare vid Chicago International Film Festival för sin roll i Dom över död man. Nio år senare, 2022, tilldelades hon även den kungliga medaljen Litteris et Artibus för sina framstående konstnärliga insatser.

Men blir det någon pension snart för Ulla Skoog kan man fråga sig? Nej, inte om Ulla själv får välja.

Ulla Skoog: “Jag kommer aldrig sluta jobba”
Under hösten 2025 spelade Ulla Skoog tillsammans med Krister Henriksson i föreställningen Kärleksbrev. När hon nyligen intervjuades av Göteborgs-Posten fick hon frågan om hon funderar på att sluta arbeta, och svaret lämnade inget utrymme för tvivel.

– Nej, jag kommer aldrig sluta jobba. Men jag kommer göra andra saker, sådant som jag verkligen vill göra, säger Ulla till tidningen.

Framöver vill hon i stället lägga mer tid på sina egna projekt, framför allt skrivandet.

– Jag ska bland annat skriva mer. Jag har tjatat så länge men det måste bli av. Jag håller på att skriva en föreställning för Trond Lindheim, en norsk musiker. Vi får se om det blir något. Jag vill skriva om något som berör alla. Jag är lite trött på att det ska handla så mycket om jag, jag, jag.

Vill satsa mer på film och tv – och hinna resa
Ulla Skoog har länge varit öppen med sin scenskräck, något som också påverkar hur hon ser på framtiden. Efter tiden på scen vill hon i större utsträckning fokusera på film och tv, där arbetsformen passar henne bättre.

– Jag tänker att så länge jag har lusten kvar så håller jag på. Efter Kärleksbrev ska jag göra en scengrej till. Sedan ska jag försöka hålla mig till film och tv som är mycket enklare för att man kan jobba på dagtid och också slipper scennerverna, har hon tidigare sagt till till Icakuriren.

Samtidigt vill hon ge mer utrymme åt livet utanför jobbet.

– Men ibland tänker jag att jag måste sluta skjuta upp den där långresan till England som jag hela tiden planerar att jag ska göra efter nästa produktion. En dag finns det ju inget ”efter” längre.