Musiken blomstrar, nya låtar ser dagens ljus och Thomas Di Leva fortsätter att överraska sin publik. Men dagens höjdpunkt behöver inte vara en applåd eller en hit på Spotify. Ibland räcker det med en räv på gården, en kopp te och en stund på altanen med Sofie och sönerna.

Hur står det till världens bästa Thomas?

– Det är bra! Jag känner mig harmonisk med min omgivning. Det enda jag önskar är att jag hann sova lite mer. Ibland sitter jag i studion fram till tre på natten – och går upp redan vid åtta. Min släkt fattar inte hur jag håller ihop. Lite mer sömn hade alltså inte skadat, men jag är nog inte ensam om att ha det så här. Annars är det fint!

Har din bättre hälft Sofie alltid gillat din musik – eller har hon lärt sig att leva med den?

– Hon har alltid gillat min musik. Jag tror faktiskt inte att vi hade träffats annars. Varför skulle hon bli intresserad av mig om hon störde sig på min musik? ”Det är dig jag vill skaffa familj med – eftersom jag inte tycker om din musik.” Så funkar det inte, (skratt).

Visst har du och Sofie kilat stadigt sedan urminnes tider?

– Sedan 2009. Det är rätt länge i dagens värld. Det är typ tusen år!

Thomas Di Leva om sina kostval

Hur mycket egentid behöver du?

– Jag får min egentid när jag skriver låtar och är i studion. När jag turnerar reser jag ofta själv och så bor man ensam på hotellrum och sover där. Det blir en hel del egentid. När jag kommer hem vill jag vara med familjen. Äta mat, sitta i soffan och prata och umgås med familjen. Det är det jag längtar efter när jag är på resande fot.

Vad slänger du ihop när ingen där hemma orkar laga mat?

– Då brukar jag göra en slags indisk linssoppa. Den är ganska enkel: linser, kikärtor, curry, lök, tomat och lite andra grönsaker. Mot slutet, när soppan kokar, brukar jag slänga i lite böngroddar också.

Fem minuter från hungrig till indisk festmåltid?

– (Skratt). Nej, men kanske femton minuter. Det är ingenting om man tänker på hur det var förr – när man först skulle få igång en eld. Då kunde matlagningen ta en hel dag, liksom! Åk tillbaka till 1800-talet så får du se. Det gällde inte bara maten. Ta det här med att tvätta kläder. Bara att någon hade sett till att det över huvud taget fanns ett klädesplagg! Förstår du vilken arbetsinsats som krävdes för att tillverka en skjorta 1853?

Handlar du efter inköpslista eller låter du suget styra?

– Sofie brukar sms:a en lista, men jag köper gärna lite annat också…

Vilken frukt skulle du kunna äta veckans alla dagar?

– Apelsiner. Ekologiska. Jag försöker tänka på vad maten innehåller och tycker att det är värt de där två, tre extra kronorna. Jag köper alltid ekologiskt.

Stämmer ryktet att du helst slipper grisrumpa på tallriken och kons rygg på grillen?

– Ja, jag har varit vegetarian sedan jag var arton. Det är faktiskt rätt många i musikbranschen som är vegetarianer i dag. När jag började var det typ bara jag.

Går makrill, hummer och flundra också bort?

– Ja, men det är inget jag ens går omkring och funderar på längre. Det är en del av mig.

Så bor Thomas Di Leva

Vad är allra mysigast hemma hos dig?

– Altanen med en jätteskön soffa. Där sitter vi från april och nästan ända fram till oktober. Vi fikar, pratar och tittar på fåglarna och djuren på gården. Det är nog det mysigaste jag vet – att sitta där med familjen. Vi bor nära ett naturreservat så det finns gott om växter och djur. Ibland kommer grannens katter på besök också. Det kan också hända att grannens hund sliter sig. Det är riktigt underhållande att sitta där med en kopp te och bara titta på allt som händer.

Vad gör du när stressen smyger sig på utan att du själv riktigt märker det?

– Jag glömmer att dricka vatten. När jag väl är igång så kör jag bara på. Då brukar Sofie säga: ”Nu får du ta ett glas vatten, nu har du inte druckit på jättelänge.”

Vem utanför familjen har du tätast kontakt med?

– Folk i branschen. Agenter och sådana. Man pratar om shower, turnéer och spelningar. Det blir lätt så när man är vuxen och har familj. Det var annorlunda när man var ung hippie. Då kunde man hänga med alla möjliga människor och bara sitta på en gräsmatta. I dag är det lite mer planering och pusslande för att få tiden att räcka till. Jag märker det när Sofie åker upp till Söderhamn och hälsar på släktingar i två, tre dagar. Herregud, vad mycket tid man får!

Vad gör du med all denna nyvunna frihet när Sofie är på resande fot?

– Håller på med någon låt, går i skogen, kanske simmar i en sjö. Jag handlar lite mat och gör sådant som man alltid gör. Den stora skillnaden är att det blir så väldigt tyst omkring en.

Vilken är den märkligaste platsen du har mediterat på?

– Du kommer inte att tro mig när jag berättar det här, men det är faktiskt sant. Jag och några andra svenskar mutade en vakt vid pyramiderna i Kairo. Vi betalade några tusen kronor och fick en hel natt inne i Kungens kammare i Keopspyramiden. Där satt vi och mediterade tillsammans.

Var det överskattat med facit i hand?

– Nej, det var helt fantastiskt! Jag är så himla glad att jag gjorde det. En annan natt mutade vi vakterna igen och fick klättra upp på Keopspyramiden. Därifrån såg vi Kairo i soluppgång. Den synen var helt fantastisk.

Du är inne i en period där du släpper singel efter singel. Under 2027 kommer dessutom ett nytt album med nytolkningar av Di Leva-klassiker från förr. Har du fått ny vind i seglen?

– Ja, faktiskt. Det känns så himla roligt att hålla på med det jag gör: musik, sång och show. Det är kul att gå tillbaka till det jag gjorde när jag var 24 år. Jag respekterar den unge Di Leva och försöker fånga hans uttryck. Nu släpper jag honom fri från det gamla ”skivbolagsfängelset”.

Vilken av dina klassiska låtar har åldrats allra bäst?

– Jag kan inte välja bara en. Det finns flera. ”Naked Number One”, ”Vem ska jag tro på?”. Det är många unga människor som lyssnar på den sistnämnda. ”Miraklet” är tidlös. Även ”Vi har bara varandra”.

Är du rädd för att bli en nostalgisk artist som folk bara förknippar med 80-talet?

– Nej, sådant där spelar ingen roll för mig. Jag vill bara göra det jag tycker är roligt. Man kan ändå inte styra över vad folk tycker. Man ska inte bry sig för mycket.

Vad tror du att du hade gjort idag om du inte hade slagit igenom som artist för snart 40 år sedan?

– Jag hade nog varit någon form av meditationslärare. Eller coach eller något åt det hållet.

Vad brukar vara dagens höjdpunkt?

– Det varierar från dag till dag. Det kan vara vad som helst, från att se en jättefin räv komma gående över gården till att upptäcka att en nysläppt låt fått många streams på Spotify. Tänk om det vore samma höjdpunkt varje dag! Då skulle det ju inte vara någon höjdpunkt längre. Då skulle det bara vara enerverande och långtråkigt.

Vad gör du under de tre sista minuterna innan du somnar?

– Jag blundar och gör ett mantra på in- och utandningen. Sedan somnar jag. Det går fort i hockey som man brukar säga!

Fakta om: Thomas Di Leva

Namn: Thomas Di Leva.

Ålder: 62.

Stjärntecken: Skorpion.

Så bor jag: Vid ett naturreservat i Stockholms utkant.

Min familj består av: Hustrun Sofie Oscarsson, 43, och sönerna Telo, 15, och Cosmo, 25.

Mina vänner uppskattar att jag: Är snäll och givmild – och en bra lyssnare. Jag är en person som många vänder sig till i förtroende.

Mina vänner stör sig på att jag: Säger samma saker flera gånger.