Ladda ner Hänts nya app här – nöje och nyheter utan betalväggar!

Emma Kihl svarar på hårda kritiken efter uttalandet om mammor: ”Förlåt”

Så här års har Sigge Eklund, 52, och hustrun Malin, 46, sin tillvaro på Gotland. Där har vardagen hittat ett lugnt tempo med tid för bad, långa middagar och socialt umgänge.

Men häromveckan bröts plötsligt lugnet. En grannkvinna kom springande in på tomten, förtvivlad och panikslagen, och ropade: ”Har ni bil, har ni bil?”

– Jag sa: ”Ja, vi har bil”, och hon skrek: ”Vår hund är sjuk, vi har ingen bil, vi måste till veterinären i Visby”.

Sigge Eklunds kamp mot klockan: ”Han krampar, han krampar”

Sigge hann knappt tänka innan han agerade. Instinkten tog över. Några sekunder senare satt han bakom ratten medan kvinnan satt i baksätet med sin hund Nisse i famnen – en hund som snabbt blev allt mer medtagen.

– Det var gasen i botten, säger Sigge i ”Alex och Sigge”-podden.

Färden mot djursjukhuset blev snart en kamp mot klockan. I bilen hörde Sigge gång på gång kvinnans förtvivlade rop: ”Nisse, vakna!”

– Jag kan inte tänka klart för hon skriker ”han krampar, han krampar”. Jag ser i backspegeln att han rycker. Jag försökte trösta genom att säga ”allt kommer bli bra, veterinären kommer ordna det här, Nisse är stark”. Men bara efter fem minuter skrek hon: ”Han försvinner, vi kommer inte hinna”, säger Sigge och fortsätter:

– Hon bad mig att köra av vägen och stanna bilen, så jag svängde av vid Hellvi kyrka. Jag hjälpte henne att lyfta ut hunden till gräsmattan. I skuggan av en stor ek försökte jag ge något slags hjärtmassage i brist på andra idéer. Han hade uppspärrade ögon och tungan hängde utanför.

Men räddningsförsöket misslyckades.

– Till slut sa hon: ”Han är borta”. Jag kunde se att det var så. Där satt vi tysta med hunden som låg mellan oss och våra händer i hans päls. Solen brann starkt. Inte ett moln på himlen. Hon ringde sin man. Han kom med bil och parkerade framför oss. Sedan sjönk han ihop bredvid hunden och kramade om den och grät, berättar Sigge som av respekt till hundens matte och husse försiktigt lämnade platsen.

Sigge kunde inte förändra slutet, men han lyckades med det fina: att ge en annan människa och ett älskat djur sin närvaro, sin hjälp och ett försök att hålla kvar hoppet en liten stund till.

FOTO: TT