Ladda ner Hänts nya app här – nöje och nyheter utan betalväggar!

Hur står det till världens bästa Casper?


– Jag mår väldigt bra! Jag har det bra i tillvaron med familj och jobb och så där. Jag njuter ganska mycket av livet just nu. Jag har min lilla dotter Vera som är tio veckor gammal och sedan har jag ju Hugo, som är fyra år.

Hur är du som farsa?


– Jag tycker väl att jag är en bra pappa. På vardagarna är jag hemma ganska mycket och så där. Jag tar nog mer ansvar i dag än vad jag gjorde med mina första barn. Vi i Arvingarna jobbade lite annorlunda på den tiden. Det var mycket svårare att få ihop allt. I dag är jag den busiga pappan.

Sedan fem, sex år tillbaka har du kilat stadigt med Therese som är 38 år och jobbar som fastighetsmäklare. Vad gör Therese till en puma utöver det vanliga?


– Det är svårt att förklara det här, men hon har en hållning som jag är väldigt attraherad av. Hennes sätt att föra sig. Ett elegant sätt!

Therese och du gifte er en höstdag 2024 i Nääs Fabriker. Namnet låter ju mer som en gammal industrilokal än en romantisk bröllopsdestination. Hur var det egentligen?


– (Skratt). Nääs Fabriker är ombyggt till ett vackert hotell med spa och väldigt fina lokaler som gjorts i ordning. Det är romantiskt där – med en sjö som ligger alldeles bredvid.

Therese heter Andersson i efternamn. Inget som gör att man studsar till, direkt. Vill hon inte ha ditt efternamn – som det faktiskt svänger om?


– Hon har väl tyckt att det varit ganska många som ville heta Janebrink, (skratt). Hon känner nog att hon vill behålla Andersson.

”Bingolotto var obehagligt i början”

Vem av dig och Therese är familjens stora mästerkock?


– Therese. Det är hon som lagar den goda maten. När hon inte känner att hon orkar så hoppar jag in och gör lite enklare mat.

Det verkar finnas ganska många Casper Janebrink i en och samma person. Artist, programledare, träningsinspiratör och familjefar. Du verkar inte vara rädd för att kasta dig in i nya sammanhang. Beror det här på rastlöshet, nyfikenhet eller helt enkelt ett stort behov av att ha det lattjo lajban?


– Framför allt handlar det om att jag alltid har varit rädd för att fastna i en bubbla där allt är bestämt. Jag vill utmana mig själv och göra saker som är lite obehagliga. Ta det här med Bingolotto. Att kliva in i programledarrollen var rätt obehagligt i början. Nu däremot känns det bekvämt. Ibland måste man våga utmana sig själv. Det gör att man växer som människa.

Vilken av dina Bingolotto-föregångare tar du helst en kaffe med: Lasse Kronér, Gunde Svan, Rickard Olsson, Jan Bylund eller Marie Serneholt?


– Du, jag skulle vilja säga Loket! Tyvärr finns han inte längre. Leif skulle kunna berätta mycket om den gamla goda tiden – om sådant man inte själv kommer ihåg. Dessutom var ju Loket handbollsdomare. Jag spelar handboll. Jag träffade Loket många gånger när han levde. Han var en schyst gubbe.

Som artist och programledare syns du överallt, år efter år. Det räcker med att du släpper en fis för att det ska bli en rubrik. Jag hade inte stått ut en dag. Hur står du ut?


– Jag försöker att inte bry mig så mycket om vad som står i tidningarna och vad folk tycker. DBe senaste åren har jag dragit ner på att ställa upp på intervjuer. Jag får frågor nästan varje vecka om hur det är med livet. Där försöker jag hålla mig lite undan. Det har funnits små, korta perioder då jag känt mig rätt less. Inte så konstigt. Allt går ju upp och ner. Ibland försöker man väl fly hem och bara vara hemma. Då laddar man batterierna och orkar ett tag till.

Du gick bygglinjen på gymnasiet och hade planer på att bli byggnadsingenjör, men så kom musiken emellan och du började lira i ett hårdrocksband. Stämmer det eller är jag ute och cyklar i brännässlorna nu?


– Det stämmer nästan! Innan Tommy och jag startade Arvingarna, 1989, hade vi ett hårdrocksband som hette Ice Wind. Det tog ganska mycket tid att repa och så där. Samtidigt gick jag på gymnasiet. Jag pluggade fyra år på teknisk linje, som krävde ganska mycket plugg. Då valde jag att kliva av den linjen och i stället gå en tvåårig bygglinje. Det gjorde att jag blev klar med skolan lite tidigare och kunde ge mig ut på arbetsmarknaden. Jag jobbade som snickare i ett år innan vi började spela på heltid med Arvingarna.

Fansen stoppade Arvingarnas turnébuss

Vad fick er i bandet att gå från hårdrock till dansband?


– Vi satt i replokalen och funderade på vad vi skulle spela. Farsan öppnade dörren, tittade in och sa: ”Killar, gör något som folk kan dansa till, så får ni spelningar på fester och kalas.” Det lät vettigt. Vi växte dessutom upp med Flamingokvartetten och Streaplers. Det låg inte så långt ifrån oss själva. Även om vi gillade hårdrock så kunde vi tänka oss det andra också. Därför var det ganska lätt att byta inriktning.

Vad händer med Arvingarna i detta nu?


– Vi är i full gång med en julturné: ”Klart det ska bli jul – igen!” Vi kör ända fram till jul. Det är ett ganska intensivt turnerande.

Finns det någon Arvingarna-låt du är rätt trött på att uppträda med, men som publiken aldrig verkar tröttna på?


– Jag skulle vilja säga så här: ”Eloise” sitter i ryggraden. Den kan jag sjunga när som helst och var som helst. Visst har jag sjungit den många gånger, men det är ingen låt jag kräks på. Jag tycker att det är roligt att publiken uppskattar den!

Vad är det märkligaste en beundrarinna någonsin gjort för att få din uppmärksamhet?


– På 90-talet var det två tjejer som ställde sig framför turnébussen eftersom de inte ville att vi skulle åka från spelningen. Vi fick skicka ut turnéledaren som fick hålla undan tjejerna medan bussen började rulla. Sedan fick han springa ikapp och hoppa in!

Är du en ordningsmänniska eller en sådan som tycker att lite skit i ett hörn är ett tecken på ett levande hem?


– Jag vill gärna ha ordning och reda och ha det välstädat hemma. Dammsugaren åker fram så fort jag ser en dammråtta.

Vad är du mest fåfäng med: håret, kroppen eller kläderna?


– Håret får jag nog säga. Det är någonting jag pillar med varje dag. Sedan vill jag gärna ha ordning och reda på kroppen också – och på kläderna!

Han ska spela rollen som Casper Janebrink

Vilken är din mest orimliga rädsla?


– Jag har hajfobi. Var jag än badar tror jag att det ska dyka upp en vithaj och äta upp mig. Jag är medveten om att risken inte är speciellt stor. Ändå finns skräcken där. Det är de där jäkla hajfenorna som jag stirrar mig blind på. Det började med Hajen-filmerna. Sedan räcker det med att man ser ett Instagraminlägg med en haj för att det ska dyka upp 40 vithajar i huvudet. Det gör inte fobin mindre, precis.

Vem får gärna spela dig i filmen om ditt liv?


– Viktor Norén, musikalartisten. Jag tror att han skulle kunna göra mig på ett bra sätt. Filip Berg är också rolig.

Slutligen Casper, vilken är den bästa stunden på din dag?


– När jag har gjort klart frukosten och vi sätter oss ner och äter tillsammans. Det är en mysig stund på dagen. Jag älskar att äta frukost!

Namn: Casper Janebrink.


Ålder: 56.


Jag känner mig som: Jag vet inte. Det är från dag till dag. Det är svårt att säga en ålder, men vissa dagar känner jag mig betydligt yngre.


Stjärntecken: Stenbock.


Min familj består av: Hustrun Therese Andersson, 38, och fyra barn i åldrarna två månader till 23 år. Felix, 21, bor hemma. Alice, 23, har flyttat hemifrån.

Så bor jag: Villa ett par mil utanför Göteborg.


Jag är aktuell med: Arvingarnas julturné ”Klart det ska bli jul – igen!” där älskade julklassiker, egna jullåtar, schlagerfavoriter och personliga berättelser blandas till en sprakande julshow fylld av musik, värme och glädje. Turnén omfattar 18 konserter runt om i Sverige och avslutas på Kajskjul 8 i Göteborg den 19 december.


Mina vänner uppskattar att jag: Hör av mig.


Mina vänner stör sig på att jag: Jag har blivit villaområdets Ove. Jag går runt och försöker hålla ordning och reda på sådana som inte håller ordning på sig själva.


Den doften förflyttar mig till min barndom: Pepparkaksbak. När jag var liten hade vi som tradition att åka ut till mormor och morfar och baka pepparkakor. Så fort jag känner doften av nybakade pepparkakor minns jag tillbaka på den tiden.


Den klädseln är mest jag: Jeans och T-shirt.


Den typen av dojor gillar jag: Sneakers och Dr. Martens. Ett par riktigt snygga Dr. Martens gör mig alldeles glansig i ögonen!


Senaste nytt på husdjursfronten: När Therese och jag flyttade ihop hade vi en liten hund som hette Rambo, men det funkade inte så bra ihop med vår son Hugo när han var liten. Vi fick placera om Rambo. Efter det har vi nog känt att ”hund ska vi nog inte ha”.

När allt kommer omkring handlar livet bara om en sak – nämligen: Familjen och nära och kära!