– Jag mår bra. Verkligen bra! För inte så länge sedan gick jag igenom en omfattande läkarundersökning där hela kroppen skannades. Efteråt tittade läkaren på mig, nästan lite förbryllat, och sa: ”Det är märkligt, Roger. Jag vet att du är 75 och snart fyller 76 – och ändå tar du inga mediciner!” Och det stämmer faktiskt. Jag gör inte det. På sin höjd tar jag en värktablett om jag har tandvärk.

Som 20-åring satte du saxen i håret på Sara Montiel, den spanska skådespelerskan. Sedan dess har du friserat alltifrån Barbro Ehnbom till Björn Borg. Vem har du kommit närmast?

– Antonia Ax:son Johnson. Vi har pratat mycket genom åren, på riktigt, inte bara i förbifarten. Jag var också hemma hos hennes mamma när hon fortfarande levde och hjälpte henne vid några tillfällen. Antonia är en fin människa. Rakt igenom schyst.

Har du någon gång klippt en kändis i ditt eget hem?

– Nästan! Anders Borg ville bli klippt hemma hos mig. Det var på den tiden han var finansminister. ”Jag tar med mig SÄPO”, sa han lite sådär självklart. Jag skrattade och svarade: ”Det går alldeles utmärkt, livvakterna kan ju slå sig ner med bullar och kaffe medan jag klipper dig.” Men så, mitt i allt, ringde telefonen. Det var Anders sekreterare. Hon hade fått höra om planen och lät betydligt mindre entusiastisk. ”Det går inte”, sa hon bestämt. ”Det blir alldeles för stort pådrag.” Så det fick bli salongen i stället. Där, med saxen i handen, klippte jag av Anders berömda tofs!

Din stjärnglans verkar lysa upp allt omkring dig. Kanske är det därför festfixarna alltid vill ha dig på plats. Vilket party har varit mest oförglömligt – sett i backspegeln?

– Det är absolut inte i Sverige, det är London. Stort midsommarparty. La Toya Jackson och en massa andra storheter var där. Det var helt fantastiskt. Makalöst. Sådana partyn finns inte här i Sverige!

Skratten med drottning Silvia

Vad är den minst glamourösa sidan med att vara societetens mest eftertraktade frisör?

– Jag har sopat hår i hela mitt liv. Högar efter högar, dag ut och dag in. Jag har tvättat handdukar tills händerna nästan givit upp. Vridit, hängt, vikt, om och om igen. Jag har svabbat golv, skurat fönster och burit sopsäckar. Jag gör det där som ingen ser. Allt det där som bara ska göras. Jag har gjort mycket skitgöra. Mer än de flesta kan tänka sig!

Vad är det roligaste som hänt i salongen?

– Det måste vara den gången drottning Silvia plötsligt ville prova min schamponeringsstol. Jag kunde inte låta bli att skämta: ”Fru Taube har varit här, kan drottningen tänka sig att jag hissade upp henne hela vägen till taket?” Sedan frågade jag, med glimten i ögat, om jag skulle göra samma sak med henne. Silvia tittade på mig, log brett och svarade: ”Nej, inte idag.” Vi skrattade båda två. Silvia har härlig humor!

Artikeln fortsätter efter videospelaren.

Hur är drottningens väninnor, då?

– De är genomgående varma och vänliga, med en stillsam elegans som aldrig tar över rummet. Vi nämner aldrig drottningen vid namn. I stället säger jag: ”Hon som bor i stora huset.” Det är mitt uttryck. Även deras. ”Stora huset” har blivit vårt lilla kodord. Alla vet vad det betyder: Drottningholm.

Vem i kungafamiljen har bäst koll på mode och trender?

– Prinsessan Madeleine. Helt klart. Hon är intelligent på alla sätt och vis, men nu har jag förvisso inte sett henne på ett tag. En gång sågs vi på ett stort bröllop i St Moritz. Jag var där och klädde bruden. Madeleine mötte jag i hissen. ”Hälsa mamma”, sa jag till henne.

Vad är det för stil på ditt hem?


– Jag blandar gammalt och modernt. I sovrummet hänger fortfarande tunga, draperande gardiner som faller mjukt längs väggarna och ger rummet en nästan teatral känsla, men helheten är idag mer nedtonad än förr. För 17 år sedan gjorde jag en större utrensning och sålde det mesta. Då var uttrycket betydligt mer präglat av den gamla stilen från slutet av 1800-talet.

Vart såg du dagens ljus?

– I Bengtsfors i Dalsland. Sveriges finaste landskap. Jag föddes på det gamla privatsjukhuset!

Så blev Roger Morgan frisöre

Hur var dina föräldrar?

– Duktiga båda två. Riktigt duktiga. De arbetade hårt, nästan hela tiden. De hade två salonger att driva. Pappa, som hette Sten, rörde sig också utanför frisöryrket. Han arbetade med både antikviteter och travhästar. Mamma Iris var med i en fransk, internationell grupp och hade en självklar plats i det där större sammanhanget som sträckte sig långt utanför Sverige. 1976 reste hon med en DC-7:a, ett propellerplan till Kanarieöarna. Där skulle hon träffa frisörer från hela världen och jag fick följa med.

Kände du redan då att frisöryrket var din grej?

– Ja, det kände jag långt tidigare, redan när jag var fjorton år och klev in på salongen första gången. Det var något som klickade direkt. Mamma var förresten rätt tuff. Hon sa: “Jag kommer inte göra skillnad på dig och de andra anställda, du får lära dig grunderna som alla andra.” Hon var väldigt bestämd. Den stora motorn i familjen. Hon visste exakt hur en salong skulle fungera. Rent, snyggt och på plats i minsta detalj!

Hur gammal var du när du började dyka upp i Stockholms mer exklusiva innekretsar?

– Jag var nog inte mer än 24 år då. Jag minns när jag blev bjuden till den stora invigningen av Café Opera. Det skulle bli ett disco, en hel kväll som markerade något nytt och lite glittrande i Stockholm. Jag var där tillsammans med en projektledare från TV. Stämningen var uppdriven och förväntansfull redan från början. Ljuset, musiken, människorna. Allt var i rörelse. Kameror blixtrade och pennor gick varma.

Hur har du haft det på kärleksfronten under årens lopp?

– Jag har haft fantastiska älskare, verkligen, men det har ofta skurit sig när det kommer till vardagliga vanor. Jag är otroligt noggrann, nästan petig. Jag klarar inte av slarviga människor. Går man in i ett badrum ska golvet vara torrt. Det ska inte ligga tandkräm kvar i handfatet. Då ruttnar jag! Samtidigt har jag haft tur. En av dem jag levde med var jag tillsammans med i tolv år. Det var utan tvekan det bästa förhållandet jag haft. Han är tyvärr död nu.

Pojkvännen försökte döda kändisfrisören

Visst har du varit ihop med en kille som försökt döda dig?

– Den idioten, ja! Han hörde röster, han var svartsjuk och farlig. Han försökte strypa mig. Värst av allt var att han tog fram två knivar som han satte mot min strupe. Som tur var lyckades jag slå knivarna ur hans händer så att de flög åt varsitt håll. Detta var då jag bodde på Grev Turegatan.

Hur länge har du varit singel?

– Det är nog tolv, femton år.

Vilken är den mest missvisande uppfattningen folk har om dig?

– Det finns säkert de som tycker att jag verkar lite märkvärdig, men det är jag verkligen inte. Tvärtom. Kan jag hjälpa till så gör jag det – utan att tveka. Ser jag en äldre person på bussen som kämpar med sin rullator, då går jag fram och hjälper. Likaså när en mamma kliver på med barnvagn. Då ställer jag upp där också. Det är bara sådan jag är.

Vad väntar härnäst i ditt fartfyllda liv?

– Nu börjar jag bli så upp i åren att jag inser att det är dags att förverkliga min gamla dröm – den jag burit på sedan jag var 50 år. Att äntligen få resa till Buenos Aires i Argentina! Jag har väntat alldeles för länge, men nu är det dags!

Slutligen Roger, vilken är den bästa stunden på din dag?

– När jag kommer hem efter en dag och känner att jag har gjort ett bra arbete. Då fylls jag av en djup tillfredsställelse. Jag blir verkligen nöjd, på riktigt. Jag bär på tacksamheten i det mesta jag gör. Tacksam för livet och för alla människor jag får möta längs vägen. Att göra andra glada har alltid varit viktigast för mig. Det är när jag lyckas med det som jag mår som allra bäst.

Fakta om Roger Morgan

Namn: Roger Morgan.

Ålder: 75.

Jag känner mig som: 35, 40.

Så bor jag: Våning i Vasastaden i Stockholm.

Min familj består av: De är döda, allihop, förutom min syster som heter Pia. Från början var vi två tvillingpar. Min tvillingsyster hette Rigmor. För tolv år sedan dog hon i cancer. Pias tvillingsyster tog livet av sig något år innan min tvillingsyster dog. Nu är det bara jag kvar!

Mina vänner uppskattar att jag: Tycker om mitt arbete. Jag fick en väldigt fin komplimang av Antonia Ax:son Johnson en gång. Hon sa: ”Jag har nog aldrig haft en anställd, i hela mitt liv, som har en sådan respekt för sitt arbete som du har, Roger”.

Mina vänner stör sig på att jag: Inte längre arrangerar stora middagar som jag gjorde på Grev Turegatan. När jag bodde där bjöd jag hem alla mina vänner en gång i veckan!

Så klär jag mig: Snygga kostymer. Jag går alltid med slips. Även på arbetet har jag slips och väst.

Den typen av dojor gillar jag: Boots, men inte när jag arbetar. Då har jag gympadojor!

Den ställningen sover jag i: Fosterställning – med två kuddar på sidan om mig. Det gör att jag känner någon slags trygghet. Jag rör mig nästan inte på natten.

Livets mening är att: Vara en god människa!