Palats med tusentals rum, privata flygplan, konstsamlingar, banker, enorma markinnehav och garage fyllda med några av världens dyraste bilar. När världens rikaste kungahus jämförs med de europeiska monarkierna blir skillnaderna närmast svindlande. Svensk Damtidning uppmärksammar nu de enorma summorna bakom några av jordens mäktigaste dynastier – och i det sammanhanget framstår till och med den svenska kungafamiljens privata förmögenhet som förhållandevis blygsam.
Allra högst i olika uppskattningar återfinns kungahuset i Saudiarabien. Här blir siffrorna samtidigt svåra att jämföra eftersom vissa beräkningar omfattar familjens privata tillgångar medan andra även inkluderar innehav och resurser som är nära knutna till staten. Uppskattningar som räknar brett har placerat huset Saud på omkring 1,4 biljoner dollar – motsvarande långt över 10 000 miljarder svenska kronor. Oljeindustrin och Saudi Aramco spelar naturligtvis en central roll i landets ekonomiska makt, men det är viktigt att skilja statliga tillgångar från kungafamiljens personliga egendom.
Även Qatar och Förenade Arabemiraten återkommer högt på listorna över världens mest förmögna kungliga dynastier. Familjerna Al Thani och Al Nahyan har genom generationer byggt upp enorma tillgångar kopplade till bland annat energi, fastigheter och investeringar. En färsk sammanställning som hänvisar till Bloombergs familjeförmögenhetsdata uppskattar exempelvis Al Nahyans familjeförmögenhet till omkring 336 miljarder dollar och Al Thanis till omkring 200 miljarder. Sådana siffror visar hur långt från de europeiska kungahusens privata förmögenheter de största gulfmonarkierna befinner sig.
Men få kungligheter förknippas lika starkt med spektakulär lyx som Bruneis sultan Hassanal Bolkiah. Hans förmögenhet har i aktuella uppskattningar placerats kring 30 miljarder dollar. Mest omtalad är den enorma bilsamlingen, som brukar anges till omkring 7 000 fordon, med mängder av Rolls-Royce, Ferrari och Bentley. Värdet på samlingen har uppskattats till flera miljarder dollar. Sultanens hem är inte direkt blygsamt heller: Istana Nurul Iman erkänns av Guinness World Records som världens största bostadspalats och omfattar 200 000 kvadratmeter med hela 1 788 rum och 257 badrum.
I Europa ser bilden helt annorlunda ut. Liechtensteins furstehus tillhör kontinentens rikaste och familjens ekonomiska intressen omfattar bland annat bankverksamhet, fastigheter, jordbruk och konst. Monaco är ett annat exempel på en mycket förmögen furstefamilj. Det brittiska kungahuset omges samtidigt av enorma värden i form av palats, mark och juveler, men en stor del av dessa tillhör kronan eller andra institutioner och kan därför inte utan vidare räknas som kung Charles privata förmögenhet. Det är just denna skillnad som gör internationella listor över kungliga rikedomar så svåra att jämföra.
Och Sverige? Kung Carl XVI Gustaf och familjen lever naturligtvis under ekonomiska förhållanden som få svenskar kan jämföra sig med, och kungen äger bland annat Sollidens slott privat. Men internationellt hamnar det svenska kungahuset långt från de astronomiska summor som nämns i Mellanöstern och delar av Asien. Svensk Damtidning konstaterar därför att den svenska kungen nästan framstår som en ”fattiglapp” när jämförelsen görs med dynastier som kontrollerar förmögenheter på hundratals eller tusentals miljarder kronor.
Bakom alla häpnadsväckande siffror finns dock en viktig detalj: kunglig rikedom är sällan enkel att mäta. Ett palats kan vara statligt, ett investeringsbolag kan kontrolleras av en familj utan att vara privat egendom och enorma nationella oljetillgångar kan inte automatiskt räknas som monarkens personliga pengar. Därför varierar uppskattningarna kraftigt mellan olika källor. Men en sak råder det knappast någon tvekan om – när de allra rikaste kungahusen öppnar dörrarna till sina ekonomiska imperier handlar det om en nivå av rikedom som är svår att föreställa sig.
