Under måndagen besökte hon Nasjonalarkivet på Sognsvann i Oslo. Den officiella hovsorgen efter kung Harald hade avslutats, men uppdraget hade en stark och personlig koppling till maken.
Det var hennes första officiella framträdande sedan hovsorgen upphörde fredagen före besöket. Efter 58 års äktenskap stod Sonja inför en vardag där mannen som funnits vid hennes sida genom decennierna saknades.
Återkomsten handlade därför om betydligt mer än att ännu en punkt på den kungliga kalendern skulle genomföras. Här möttes hennes privata förlust och den sorg som människor över hela Norge hade uttryckt.
Utanför arkivet tog kultur- och jämställdhetsminister Lubna Jaffery emot. Sonja anlände klädd i vitt och svart, och på bilderna från besöket syntes hon både allvarlig och med ett försiktigt leende.
Sonja var synbart berörd. Det var också ett ovanligt personligt material som väntade innanför dörrarna.
Under dagarna kring kungens bortgång hade Slottsplassen fyllts med blommor, ljus och avskedshälsningar.
Slottsgartnerna hade samlat in material som Nasjonalarkivet därefter tog hand om. Ett urval skulle bevaras som en del av berättelsen om Harald och hans betydelse för landet, enligt det norska hovet.
Inför besöket hade riksarkivarien Inga Bolstad framhållit att hälsningarna gav ett särskilt uttryck för kungens relation till det norska folket. För Sonja innebar visningen samtidigt att få möta människorna bakom avskeden genom det de hade lämnat efter sig.
Nere i arkivets underjordiska magasin fick drottningen se brev, barnteckningar och föremål som hade samlats in.
Bland minnessakerna fanns en pärlplatta som föreställde henne och Harald tillsammans. Mitt bland alla hälsningar fanns alltså också bilden av paret som norrmännen under så många år hade lärt känna.
– Ojojoj. Det är rörande. Och väldigt sött med barnteckningarna, sa Sonja rapporterar Dagbladet.
Men mötet med folkets avsked slutade inte när omvisningen var över.
Sonja fick med sig två askar med ett urval av materialet. Hemma skulle hon kunna läsa och betrakta hälsningarna närmare i lugn och ro, berättade hon efteråt.
Valet av uppdrag gav återkomsten en särskild tyngd.
Sonja återvände till sin offentliga roll genom att möta minnet av Harald. De små teckningarna och personliga breven gjorde landets sorg konkret.
Och med askarna följde en del av det gemensamma avskedet hela vägen hem.
