Avskedet av kung Harald V blev exakt så fint och värdigt som han själv hade velat ha det.

Han hade varit stolt. Tidigt på morgonen. Flera timmar före själva begravningen gav jag mig ut på Karl Johan. Redan nu hade tusentals människor samlats längs paradgatan för att se kistan med kung Harald lämna slottet och åka hela vägen ner till Oslo domkyrka för sista avskedet.

Det var helt tyst och folk stod i klungor och ingen pratade med varandra. Folk stod bara tysta – detta var en historisk dag.

När sedan kortegen kom med Haralds kista och familjen gåendes bakom grät folk öppet och kramade om varandra.

“Mette-Marit grät hela tiden”

Det var märkligt att stå där på Karl Johan och se alla kungligheter och även världsledare. Vår kung och kronprinsessan Victoria gick närmast norska kungafamiljen och kistan – symboliskt då vår kung tillsammans med kung Charles nu är de enda kvar av gamla stammen, generationen.

Senare inne i kyrkan slogs jag av bilderna på vår kung. Sällan tidigare har jag sett honom så sammanbiten och allvarlig som här nu vid vännen Haralds kista. Vad var det för tankar som gick genom vår kungs huvud? Ännu en vän som vår kung sa farväl till och en kollega som genom åren har kommit att bli vår kung så nära.

Norges statsminister Jonas Gahr Støre höll ett fantastiskt tal om den landsfader som Harald var för Norge. Hur han i hela sin gärning gjorde allt för en hel nation.

Mette-Marit grät hela tiden och när drottning Sonja gick fram till sin makes kista och la en ros på den var inte öga torrt inne i kyrkan. Stundtals tittade kung Haakon VIII ut över domkyrkan. Detta var ett farväl av en pappa som han så många gånger har uttryckt sin kärlek för och respekt. Det var en son som tog farväl av pappa. Victoria satt sammanbitet bakom pappa kungen och mamma Silvia. Även hon var märkbart tagen.

Victoria läste Franciskusbönen, en bön från Franciskus av Assisi, den helige Franciskus, för sin gudfar kung Harald. Med stark och bestämd stämma hedrade hon Harald och ännu en gång brast Mette-Marit i gråt.

Vad tar vi då med oss från den här dagen? Respekten och stämningen, säger jag.

Kortegen från slottet till domkyrkan var bland det pampigaste jag har varit med om i nordisk kungahistoria. Jag var även på framlidna drottning Elizabeths begravning i London.

Det var också oerhört historiskt, men det som skedde i Oslo var något annat. Det var värme på ett annat sätt. Det var utan tvekan ett farväl av en landsfader.

“Du kommer vara saknad”

Sedan tar jag med mig bilden av en sörjande familj bakom kistan i kortegen och vår egen kung Carl XVI Gustaf med sin familj.

Bilden även av en tagen Silvia inne i domkyrkan var påtaglig. Silvia var också, precis som sin make, oerhört berörd av farvälet.

Detta var ett farväl av en person som kom att ge så mycket kärlek till sitt land och dess befolkning och så klart sin familj. Konungen är död, länge leve konungen!

Prövningarna kommer för Haakon VIII, men en sådan här dag var det bara kärlek och sorg på samma ställe. Vi är många som kommer sakna dig kung Harald V. Nu är du på andra sidan och sorgen är stor hos många. Du kommer vara saknad.

Du hade varit stolt en sådan här dag – över din familj och även din guddotter kronprinsessan Victoria. In i det sista visade hon sin kärlek för dig – sin älskade gudfar.