Runt omkring oss breder grönskan ut sig. Det är en varm sommardag i Stockholm. I närheten växer blommor och grönsaker sida vid sida – och för gästerna som beställt mat väntar alltid närodlade råvaror på tallrikarna.

Mitt i den lummiga idyllen vid Vintervikens trädgårdskafé slår sig Amanda Lind ner. Miljöpartiets språkrör har lämnat riksdagens korridorer för en stund, redo att avnjuta en kopp kaffe i den rofyllda miljön.

Kanske är det ingen slump att vi hamnat just här. På trädgårdskafét står hållbarhet och närodlat i centrum – frågor som ligger Amanda Lind varmt om hjärtat och som också präglar hennes politiska engagemang.

– I tonåren funderade jag mycket på världsfrågor, orättvisor och hur samhället såg ut. Jag kände en frustration. Det fanns mycket som jag ville förändra. Jag började engagera mig i olika sakfrågor och rörelser. I korthet landade jag i att via Miljöpartiet kunde jag få jobba med alla frågorna, oavsett om det handlade om djuren, global solidaritet eller miljö.

Amanda Lind började engagera sig politiskt som tonåring. Redan då var miljöfrågor något som hon brann för.Johan Söderlund/Svensk Damtidning
Amanda Lind om uppväxten

Amanda Lind tror också att uppväxten i Luleå haft stor betydelse. Som dotter till en präst fick hon tidigt med sig många av de värderingar som präglade livet i kyrkan. Det kunde handla om att ta hand om platsen man bor på, visa respekt för andra människor och att känna ett gemensamt ansvar för planeten.

– Jag hade en väldigt trygg uppväxt. Vi var mycket ute i naturen och tillbringade mycket tid i fjällvärlden och Västerbottensfjällen. Jag idrottade mycket, spelade flöjt, sjöng i kör och var engagerad i kyrkan. Att växa upp i norra Sverige gav en självklar stolthet över platsen man kommer ifrån – och en väldigt nära relation till naturen. Jag tror att det var där min kärlek till naturen grundlades.

Som ung älskade hon att gå i skolan. Hon tyckte det var kul att läsa och var intresserad av väldigt många olika ämnen. När hon dessutom fick en bra svenskalärare på gymnasiet, som uppmuntrade eleverna att vara kreativa och ta ut svängarna i sitt skrivande, föddes en kreativ ådra som hon bär med sig än i dag.

– Det inspirerade mig väldigt mycket. Även om jag läste naturvetenskapliga programmet på gymnasiet, en mycket studieintensiv linje, så var det för mig också viktigt att få in de kreativa delarna.

Men kreativiteten stannade inte vid skolbänken. På fritiden tog den sig andra uttryck – hemma, i fantasin och ute i naturen.

– Jag hade en del nördiga intressen. Jag läste mycket fantasy och höll även på med rollspel och lajv.

Har du någon favorit inom fantasy-genren?

– Man kommer ju inte ifrån Tolkien, tänker jag. Han är ändå pappan till mycket, en stilbildare inom genren. Jag åkte faktiskt med en kompis till England på gymnasiet och då besökte vi det där klassiska trädet i Oxford som Tolkien satt under när han skrev.

Vad är ditt värsta bus som ung?

– Jag gjorde inga direkta bus. Jag höll mig ganska mycket inom ramarna. Däremot har jag alltid tyckt att det varit roligt att ta ut svängarna på andra sätt, som till exempel lajvandet. Det är ju ett sätt att leva ut andra sidor utan att göra något bus. Det berikade verkligen min uppväxt, att göra det tillsammans med andra.

Sydde ni era egna kläder?

– Absolut, under gymnasiet ägnade jag både mycket tid och pengar åt att åka till Stockholm, köpa ylletyg, handarbeta och sy dräkter till de här evenemangen. Jag besökte även ofta Medeltidsveckan på Gotland.

Det är ingenting som du gör längre?

– Nej, tiden räcker inte till riktigt, men jag besöker fortsatt gärna medeltidsevenemang med familjen, och jag kan absolut tänka mig att ta upp detta i framtiden.

Amanda Lind älskar att besöka medeltidsveckan på Gotland och som ung ägnade hon sig mycket åt rollspel.Johan Söderlund/Svensk Damtidning
Utmaningen med familjen

När Amanda Lind tog sina första steg inom politiken var det vid sidan av sitt vanliga arbete. Till vardags arbetade hon som psykolog i Härnösand. Det var också under den här perioden som hon träffade sin man, Björn Ola Lind, och bildade familj.

Först 2011 klev hon in i politiken på heltid i Härnösands kommun. Fem år senare blev hon partisekreterare. Det innebar ett helt annat liv, med mycket pendlande från Härnösand till Stockholm och tid borta från familjen.

– De första åren som jag veckopendlade var kanske de mest utmanande, att hitta en balans mellan att jobba intensivt i Stockholm och ha ett familjeliv hemma i Härnösand. När vår yngsta dotter var väldigt liten, och jag samtidigt var kulturminister, bodde jag några år närmare Stockholm.

– Nu veckopendlar jag igen och familjen är tillbaka i Härnösand. Jag har hittat ett annat lugn i det och andra rutiner som fungerar bättre. Samtidigt är det klart att det river och sliter i en att känna att man missar vissa saker när man inte alltid kan vara på plats.

Samtidigt har åren med pendlande fått Amanda Lind att uppskatta tiden hemma ännu mer. De vardagliga stunderna med familjen har blivit extra värdefulla – inte minst under ett år då valrörelsen kräver att hon befinner sig på många olika platser runt om i Sverige.

– Jag försöker att vara hemma i Härnösand ett par dagar i veckan. Men det blir ju inte alltid så. Min man får dra ett väldigt stort lass hemma. För att det ska fungera måste man kunna prata om allt med varandra och känna att man har en stark dialog. Jag försöker göra så mycket av föräldraansvaret jag kan på distans och vara närvarande när jag är på plats.

Hur hanterar du balansen mellan att vara en offentlig person och privat individ?

– Jag gillar att prata med folk spontant, på stan eller på tåget när jag sitter och är på väg hem. Men utrymmet där man kan vara helt privat blir så klart mindre när man blir igenkänd. Jag tror också det är därför som jag värnar de egna stunderna med familjen för att få den tiden.

– Sen tycker jag människor oftast är väldigt respektfulla. Rör jag mig med min familj och mina barn visar de respekt. I Härnösand känner ju folk mig, så det blir lite som en fredad oas.

Hur är det att vara en offentlig person som många har väldigt starka åsikter om?

– Folk man möter är nästan alltid trevliga. Det är främst på nätet under anonymitet som folk skriver elaka saker. Det är väldigt tråkigt och något som vi verkligen måste komma ifrån. Man kan vara kritisk, men när det går över i både personangrepp och rena hot är det rätt hemskt. Det är ett gift för vårt samhällsklimat.

Amanda Lind veckopendlar med tåg från Härnösand till Stockholm.Johan Söderlund/Svensk Damtidning
Amanda Lind om kärleken till maken

När Amanda Lind är ledig hittar hon helst på något med familjen. Inte helt chockerande passar de på att vara ute mycket i naturen, inte minst på hösten då det finns gott om svamp och bär i skogen att plocka.

– Sen är det väldigt härligt att se en film med barnen.

Har du någon favoritfilm?

– Svårt att välja en, det finns så många filmer och som varit viktiga i olika perioder. Tarik Saleh är en nutida favorit. Sen har jag en son som älskar Tarantinos filmer. Vi har haft en period där vi sett igenom dem. Sen kanske inte det är mina personliga favoriter. Jag kan tycka att det blir lite väl våldsamt ibland. Men jag tycker det är kul att utforska filmens värld med barnen och våra äldre barn är väldigt intresserade av film.

Amanda Lind kan dock aldrig vara helt ledig. Händer det något stort måste hon rycka in. Samtidigt finns det en fördel att vara två språkrör. Det gör att hon kan lägga undan mobilen när hon är ledig, med vetskapen om att Daniel Helldén finns där och vice versa.

– Vi pratar väldigt mycket med varandra. Daniel är rolig och trevlig att umgås med. Vi har en väldigt bra relation och det tror jag är avgörande om man ska jobba som språkrör tillsammans. Det är viktigt att man även lägger tid på den relationen.

Hur brukar din man skämma bort dig?

– Haha, eftersom vi varit ett par i över 20 år så känner vi varandra väldigt väl. Vi har ett ganska intensivt liv med många barn, mycket jobb och han har sina konstprojekt. Därför uppskattar vi tillfällena när vi får utrymmet att bara vara med varandra. Det behöver inte vara något avancerat, vi kan vara i skogen eller bara ha en kväll ihop. Då känner jag mig väldigt bortskämd.

Gillar du att laga mat?

– Det är mest min man som lagar mat. Han skulle nog säga att han gillar det mer än jag. Men jag gillar att stå i köket när jag är hemma. Det kan vara att laga mat med min dotter, eller göra någon husmanskost som jag vet att barnen tycker om.

Har du någon paradrätt?

– Jag är bra på att steka pannkakor. Barnen gillar även mina stuvade makaroner. Där brukar jag kunna leverera.

Amanda Lind vandrar runt bland växterna i Vintervikens trädgårdscafé.Johan Söderlund/Svensk Damtidning

Vad har du för guilty pleasure?

– Tåget hem från Stockholm tar fyra och en halv timme. Då kan jag passa på att slappna av, se någon serie. Gift vid första ögonkastet tycker jag är väldigt härligt att kolla på.

Du och din man har varit gifta i 19 år, hur är det att vara gift med honom?

– Vi har en väldigt stark relation. Just att vi kan dela så mycket, både det här vardagliga och livet tillsammans på ett väldigt fint sätt. Det skulle inte gå att göra det jag gör och samtidigt behålla äktenskap och familj om man inte har en stark relation.

– Allt förändras också med tiden, hur många barn som bor hemma, var man befinner sig i karriären och även var man är personligt. Min och Olas relation har gått igenom olika faser och bara blivit starkare. Det är väldigt fint.

Amanda Lind pendlar alltid med tåg. Hon försöker ofta maximera restiden genom att arbeta på väg till eller från Stockholm. Inför valet har det varit hektiskt, vilket gjort att andra saker hon hade velat hinna med privat fått stå åt sidan.

– För ett par år sedan köpte jag och min man en liten lantbruksfastighet utanför Härnösand. Vi har en plan att flytta dit så småningom, men det har varit så intensivt sedan jag blev språkrör att det inte riktigt hunnits med.

– Förhoppningsvis får jag lite tid i sommar att måla och fixa. Det behöver rustas upp och det finns en hel del att göra. Vi tar det i långsam takt.

Hon tittar ut över grönskan som omfamnar Vintervikens trädgårdskafé. Genast blir hon inspirerad att ta tag i sin egen trädgård – men det får nog vänta några år.

– När man är här ser man hur vackert det kan bli i trädgården om man lägger ner lite tid. Det är väl ett problem med veckopendling också, att man reser en hel del och det är svårt att hålla liv i en fin trädgård. Men man måste ju få ha lite drömmar för framtiden också och vad man vill ägna sig åt då.

Foto: Johan Söderlund/Svensk Damtidning